Behandlingsmetoder
Målgrupp, förhållningssätt och teoretiska referensramar
De flickor som placeras på hos oss har mer eller mindre störningar i jagutvecklingen (mognadsutvecklingen) m.a.o brister i grundtrygghet, identitet, norm- och moralutveckling, empatiförmåga, impulskontroll , frustrations- och ångesttolerans, koncentration, uthållighet m.m. Som följd av detta är deras sociala förmåga nedsatt dvs flickorna har påtagliga svårigheter i relationerna till omgivningen. De har också omfattande faktiska kunskapsbrister på flera viktiga områden. Flickorna klarar inte omgivningens och samhällets förväntningar beträffande t. ex skola och fritid (utvecklingspsykologisk kunskap)
Det är heller inte ovanligt att de har ett otryggt anknytningsmönster, sedan tidig ålder. Vilket påverkar deras förmåga att upprätta och behålla viktiga relationer (anknytningsteorin)
Utöver vad som sägs ovan har vissa flickor bestående neuropsykiatriska funktionshinder. Detta kan medföra beteendestörningar i form av t.ex autism och ADHD. Det är heller inte ovanligt att de har en intellektuell funktionsnedsättning. Ibland är dessa diagnoser kända sedan tidigare och ibland kommer flickorna till oss, gör en psykologutredning och det först då blir känt för omgivningen.
I vår behandlingsmodell prioriteras relationsuppbyggnad. En föräldralik relation mellan personal/kontaktperson och flickan är därför central i behandlingen, för att med denna relation som utgångspunkt starta en mognadsprocess hos flickan (objektrealtionsteori). Det finns därför en medveten strävan att kontaktpersonen ska vara flickans första kontakt och möte med verksamheten samt att denna kontakt stöds och underbyggs under hela behandlingstiden.
Spännvidden i flickgruppens mognadsutveckling är stor. Behandlingen kan därför se olika ut beroende av flickans utvecklingsnivå. I vissa fall kan behandlingen inriktas mot att förändra flickans föreställningsvärld (kognitiva förhållningssätt – KBT) medan i det i andra fall kan handla om samvaro där den vuxne genom sin faktiska närvaro direkt leder och styr flickan (miljöterapeutiskt förhållningssätt).
För flickor med neurologiska avvikelser är det viktigt med en hög grad av yttre struktur för att kompensera bristande egna resurser ifråga om inre struktur. Det är särskilt viktigt med förutsägbarhet i vardagen och i personalens agerande. Behandlingen inriktas på att medvetandegöra såväl flickan, anhöriga och skolan om den aktuella funktionsnedsättningen och lindra dess effekter. Oftast handlar det om att anpassa miljön, hitta strategier och förbättra förutsättningarna kring flickan (låg affektivt bemötande). Jämte relationsuppbyggnad mellan flickan och kontaktpersonen/personal är det viktigt att flickan får träna och utveckla den sociala förmågan inom områden som: boende, skola, fritid m.m. Även här läggs stor tonvikt vid flickans individuella utvecklingsnivå dvs inom varje område för social träning är det viktigt att flickan behandlas med utgångspunkt i den individuella genomförandeplanen.
I våra verksamheter förekommer social träning inom utbildning, boende samt fritidsverksamhet (pedagogisk kunskap).
Stor vikt läggs också vid att samarbete med flickans familj och nätverk (systemteori), med strävan att försöka ge och tydliggöra en betydelsefull, men realistisk roll för nätverkets personer utifrån rollens position (föräldrar, syskon, familjehem och eventuellt andra betydelsefulla närstående släktingar) och faktisk förmåga.
Missbruksproblem i kombination med ovan beskrivna problemområden förekommer mer eller mindre och slår olika hårt, beroende på flickans mognadsutveckling. Missbruk är dock oftast inte huvudproblemet. Förekomsten av missbruksproblem medför ofta riktade behandlingsåtgärder direkt mot missbruket t.ex motiverande intervjutekniker (MI) men integrerat med behandlingsåtgärder inom andra problemområden.
